Magsjuka.

Förra veckan på jobbet pratade vi om att vinterkräksjukan hade börjat härja. Jag sa "våra barn har aldrig haft det, men det kommer väl så småningom". I dag har den drabbat Siri. Känns som att man drabbas ibland bara för att jag sa att vi inte haft det. Jag vet att det inte är så men många förstår nog vad jag menar och just den känslan. Stackars barn, de blir så hjälplösa och kan inte alls hantera det. Siri har verkligen haft ett lidande ansiktsuttryck hela dagen och man önskar verkligen att man kunde ta bort det onda och jobbiga. Man vet att det går över men man vet också hur jobbigt det är för en själv när man ligger där och spyr.

Nu håller vi här hemma tummarna för att ingen mer drabbas. Jag har verkligen ingen lust att åka på det, höggravid som jag är.